Ni tjejer i min ålder kommer nog att förstå detta.
Ni vet när man sitter ensam på tåget och så kommer det kanske två killar i samma ålder och sätter sig brevid...så pinsamt. Det hände mig idag. Igen. Varför alltid jag...?
I vanliga fall brukar jag bara titta ner i min mobil och tänka, men varför skulle dom prata med mig? Dom känner inte ens mig så jag har inget att skämmas över. Men idag satt båda och verkligen stirrade på mig och min mobil. En av dem skrattade och den andra, som satt precis brevid mig, sa helt plötsligt hej. Vänta va? Hej? Det var jag helt oförbered på. Men jag svarade självklart: Heeej. Då förväntade han sig att jag skulle säga något mer men jag bara kollade ner i mobilen. Då skulle dom av och killen sa då: Amen, nu ska vi av. trevligt att träffas. Vi hörs väl?
Jag: Ja, men visst.
Okej, det hela var ändå inte inte så pinsamt men det värsta vara att alla andra som satt runt om skrattade. Usch, det var väldigt jobbig ska ni veta.
Tjejproblem.

Idag stannade jag och Anastasia kvar efter skolan och lekte med alla barn på skolgården, igen. Men denna gång var det annorlunda då nästan alla kände igen oss och kom springades emot oss. Möttes av kramar från alla olika håll. Vi kom med förslaget att köra burken och tillslut var det inte bara några få barn, utan närmare tjugo. När vi sedan skulle börja köra kom vi på att vi inte ens kunde namnet på hälften av dem så vi fick helt enkelt kalla dom för småttingarna. "Dunk för småttingen i rosa jacka bakom huset 1,2,3!". Barnen var verklien ÖVERALLT när vi lekte. Alla skulle hålla handen och verkligen klättra på oss. Ett barn sa till och med att hon höll i min hand eftersom den var så len och fin. Ja, det var ju...annorlunda, men ganska gulligt. När vi efter ett tag märkte att dom verkligen gjorde allt vi sa var Anastasia självklart tvungen att utnyttja det. Så hon, som om dom vore millitären, bad alla ställa sig i ett led bakom henne. Det gick ungefär 3 sekunder och alla stod fint och prydligt bakom henne. Efter det var det kaos ett tag. Hon började dansa och alla andra började dansa likadant bakom henne. Hahaha. Har ingen aning om varför hon gjorde det men det såg väldigt kul ut.
Sedan fortsatte vi leka ett tag då en liten kille kom fram till mig och frågade vad jag hette. Då sa jag att jag heter Jennifer och han sa: Jag tycker om dig
Jag: Naaw vad gullig du är
Han: *Fnitter*
Jag: Ska vi bli ihop?
Han: *Fnitter*. JA!!
Jag: Okej, då är vi ihop nu
Då gick han och hämtade sina kompisar och frågade mig, framför dom så att dom skulle höra:
Han. Är vi ihop?
Jag: Ja det är vi
Han: Hörde ni, vi är ihop. Jag är ihooop! jag är ihooop! *Fnitter*. ( Och så gjorde han någon liten dans medans han såg helt överlycklig ut).
Hahahaha han var så gullig. Men liiite för ung kanske...
Sedan gick vi där ifrån helt slut och köpte en varsin iskaffe. Eller så lätt var det inte. Fick verkligen slita oss där ifrån eftersom alla barn slet i oss och bad att vi inte skulle gå. Såg nästan någon liten tår här och där. Men snälla nån, vi går i samma skola, vi ses imorgon. Iallafall, vi gick hela Götgatan samtidigt som vi kollade in några butiker. Bland annat Bikbok, där vi båda hittade en ursnygg skolavslutningsklänning. Åh, åh, åh om ni bara visste vad snygg den var! Äsch, kolla bara den dåliga mobilbilden lite längre ner.
Sedan skildes vi åt och jag åkte hem. Somnade vid halv sju-tiden och åt sedan middag vid kvart över sju. Alltså vaknade jag där emellan. Skulle ju vara lite svårt att äta annars...men shit vad trött jag var. Brukar aldrig kunna ta powernaps så sent på kvällen. Och dessutom somnade jag till en skräckfilm...konstigt.
Just nu sitter hela familjen här brevid och kollar Hockey. Ja, ni hörde rätt, Hockey. Inte alls likt min familj. Gaaah, vad är det som händer med min familj?!
Fred ut



Thaa dress.

Vet ni, i fredags gick Fiona från Rebecca och Fiona bakom mig hela vägen från tunnelbanan till dansen. Kunde inte låta bli att kolla bak några gånger. Hon tyckte nog jag var konstigt men what ever. Känner mig så cool som nu har "träffat" henne. Hon är ju faktiskt en av mina största idoler. Trots det vågade jag inte gå fram, eller bak, och prata med henne. Vad skulle jag då säga? Hej, hur mår du? Hon vet ju inte vem jag är så, Hej, jag älskar dig, skulle nog vara bättre. Eller kanske var mitt beslut ändå det bästa... 
Har märkt en grej, på senaste tiden har jag slutat bry mig så himla mycket om vad alla tycker och tänker. Kanske är det bra, eller dåligt. Det vet jag inte än men just nu känns det pretty good. Har också lärt mig att det alltid är bäst att tala sanning från början. Nu tänker ni säkert, ah, men det säger hon bara nu, tror hon är så smart. Ja, det säger jag säkert bara nu men ändå, om jag börjar tala sanning från början redan nu kanske jag fortsätter så. Nej, nu fick jag det att framstå som att jag ljuger mycket men det göra jag absolut inte, det kan jag lova er.
Har också funderat lite kring hur bra livet var när man var liten. Alltså, liten som i sex-års. Då var livet så bra och problemfritt. Ja, livet lekte helt enkelt. Eller gentligen, nu när jag tänker efter, så var nog jag ett undantag. Hade redan då varit tillsammans med flera stycken och trodde säkert att jag skulle gifta mig med iallafall minst en av dem. Jag hade också redan då flera kärleksproblem och var väl olyckligt kär ett antal gånger, vad det nu betyder. Men när jag sitter där uppe i korridoren längst upp i skolans byggnad och ser ner på alla barn på skolgården som springer runt och leker jag vet inte vad, ser det så...härligt ut. Så dem här senatse två dagarna har jag lyckats övertyga några kompisar till att gå ut på rasterna och köra burken. Säg vad ni vill, men det är skitkul. Och så har vi ju den här snurran på våran lilla skolgård. "The famous snurra" som vi snurrade på varje rast från 4:an till 6:an. Den befinner sig mitt i en liten sandlåda och rymmer fyra personer och går jättefort. Alltså, må-illa fort. Så kunde bara inte låta bli att snurra lite på den också. Och lite blev sedan till mycket och det hela slutade med att vi på något sätt snurrade små barn som brara flög åt alla olika håll och det hade på något sätt bildats en ring av små barn som ropade: Heja, heja, heja, heja. 
Nästa dag kom vi till snurran igen och barnen verkligen hoppade på oss. Vi har numera blivit som kändisar vid snurran. Ni ska bara veta hur oblyga alla små barn är i våran skola. Dem känner inte ens oss och ändå så säger dem att dem älskar oss och det roligaste av allt, alla frågor dem ställer konstant, som " Vad heter du?" ( Helt normalt) men "När tog du hål i öronen?"(???) . Ja, det var tre små tjejer som kom fram till mig och frågade det igår. Och idag frågade två tjejer, medans vi snurrade, om det gjorde ont att ta hål i öronen. Men värst vad alla var intresserade av när jag tog hål i öronen och hur det kändes då.
Idag hoppade vi hopprep på rasten också, bara för att det var lite större barn vid snurran, inte dem små söta vi mötte här om dagen, utan dem här var riktigt otrevliga. När vi frågade om dem ville köra burken svarade dem: "Ja, men inte med er!" Så vi letade upp andra små söta barn som går med på allt, och hoppade hopprep med dem. Riktigt kul var det, tills vi slog alla deras rekord på typ 5 minuter. Men då lärde vi dem dansa. Och då snackar jag inte om någon vanlig tråkig dans utan vi lärde dem riktig Fistpump. Äkta Jersey-shorestil. Och så lite skaka på rumpan. Var kul ett litet tag, tills ett av barnens mamma kom och barnet stod och skakade på rumpan...
Känns ändå som att jag fortfarande är i den åldern då det är okej att leka burken och hoppa hopprep, ibland. Och jag tycker faktiskt att det fortfarande är kul. Får se hur länge till jag tycker det...
Har ingen aning om hur jag ska avsluta det här inlägget så ni får nöja er med ett ganska så tråkigt hejdå- Hejdå!

Suprise suprise, jag lever. Har bara haft fullt upp med flytten och allt. Men mest flytten. Oj så mycket kartonger säger jag bara...
Var hos tandläkaren igår. Gick jättebra och som vanligt sa dem bara: "Det ser bra ut, ses nästa år". Jahapp.
Det värsta med tandläkaren är när man ska gapa stort och så lägger dem i någon sorts slang i munnen som sprutar ut kalluft. Då blir man så torr i munnen att den knappt går att röra. Och då ska tandläkaren självklart börja fråga en massa frågor som, "men vilken skola går du i nu då?" "Hur mår du?" och "Går det bra?". Men lixom, hur tänker ni nu, jag ligger ju här och gapar med en slang i munnen, hur ska jag då kunna svara på era frågor??? Lite konstigt.
Bilden ovanför har min pappa tagit i kungsträdgården. Såå fint med alla blommor, eller iallafall vad jag sett på alla bilder. Har faktiskt aldrig varit och sett blommorna irl, som vi tonåringar säger.
Nu kommer jag snart för sent till dansen. Kanske bäst att gå... Hej sålänge!

Maaa boyz.

Ikväll ska jag och Johanna på bio. Har länge letat efter en bra film och har nu hittat ett antal filmer jag vill se. Men ikväll blir det 21 Jump street. Kolla in trailern hääär om ni har lust. Oj, där lät det som att jag går på bio varje kväll- "Ikväll blir det 21 Jump street". Hah, men ni ska veta att jag går på bio väldigt sällan.
Kul ska det iallafall bli.
Nu ska jag kanske städa mitt rum. Skulle behövas...
Ha de gött!